Evigheter sen sist.

Ja som sagt så var det ju inte igår man skrev precis, men bloggen hamnar lite vid sidan av när det är mycket. 
Det är väldigt mycket plugg i skolan nu som jag måste ta tag i, men vore bra om man hittade en gnutta ork i alla falll. Idag kände jag att jag behövde skriva av mig lite. 
Ibland är det väldigt tungt. Det går inte sova och man vet inte vad man ska göra men man tar sig i kragen och försöker tänka framåt. Ikväll är en sådan kväll då alla tankar känner för att bomba huvudet stenhårt..
Man vill bara lägga sig ner under täcket och ge upp. Bara skita i allt.
Men det tänker jag inte göra. Upp med hakan och blicka framåt. Det blir braa tillslut!


Dock är livet underbart på ett vis, har lärt känna så många nya underbara människor och har knutit ännu hårdare band med gamla vänner. 
Men en männsika som jag har att tacka för hur mycket som helst är den underbaraste av dom alla, som alltid stått vid min sida även när det varit tungt och det är min underbara Pumba ! 
Miranda jag vet inte vad jag vore utan dig. Våra band har inte knutits hårdare, dom har svetsats ihop och gjort oss till helan och halvan. Jag älskar dig bästavän, du lyser upp min vardag ! Pusss<3 

RSS 2.0