Vet inte ut eller in.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är förvirrad. Hela mitt huvud snurrar och det känns som om hela livet är ett påhitt.
Allt jag gör vänder sig emot mig och blir bara ett rent helvete. Jag lyckas göra så att jag sårar mig själv hela tiden.
Vill bara komma bort härifrån, börja om mitt liv, skita i allt..
Varför ska livet vara så jäkkla svårt. Kan inte någon bara visa hur man ska göra för att allt ska bli bra igen. Kunde man backat tiden så hade jag gjort det för längesen. Jag hade velat leva och vara 7-8 år föralltid. Då man knappt visste vad ett problem va och mamma tröstade när man va ledsen. Jag orkar inte mer..
Dags att skriva av sig lite..
Usch, känns som om jag blir så deppig emellanåt. Men jag klarar väl inte av att bara sitta hemma och inte göra något..
Just nu känner jag mig bara så tom. Jag vill bara gräva ner mig och aldrig mer komma tillbaka, försvinna från allt. Det känns som om jag bär på alldeles för mycket ont. Jag skulle vilja skrika ut alla mina känslor men det går inte. Jag orkar inte..
Mina tankar skrämmer mig ibland. Jag trodde inte att en människa kunde tänka så mörka saker. Trodde inte det va möjligt.
Mina tankar skrämmer mig ibland. Jag trodde inte att en människa kunde tänka så mörka saker. Trodde inte det va möjligt.
Jag vill inte hamna där jag en gång varit.. Försöker intala mig själv att jag är stark, att jag klarar allt. Men även den starkaste faller någon gång, tyvärr..
Jag vill inte gå tillbaka till de tiderna då jag mådde som värst men ibland känns det som om samma saker väntar precis runt hörnet. Jag har ju inget att klaga över? Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Vad är felet?
Jag orkar bara inte, jag vill inte hamna där igen ...
